Inget jobb för mig..

Har just kollat på norska varianten av Barnmorskorna. Jag, och många med mig antar jag, kan bara inte låta bli att titta på sådana här program. De fascinerar, skrämmer och gör en så oerhört tacksam att man lyckats frambringa två fina barn. Jag hade aldrig kunnat jobba som barnmorska då jag förmodar att det inte är ok att stå och storböla varje gång man förlöst ett barn för att man är så rörd och lycklig ihop med föräldrarna. Medkännande och engagerad, javisst, men tårarna hade nog sprutat på mig flera gånger per arbetspass så det är nog tur att jag har ett annat jobb.

Jag har två akuta snitt bakom mig. Det ena slutade finfint, med stora E. Det andra med lillebror blev mycket mycket traumatiskt tyvärr. Eric´s apgar var 2, 5, 8, för dem som vet vad det betyder så säger det en del… Han andades inte och hade i stort sett ingen hjärtfrekvens alls. Det tog dem en bra stund, det kändes som en evighet, att stabilisera honom och få igång andning och det. De var det absolut hemskaste och längsta minutrarna i mitt liv. I avsnittet ikväll blev det ganska kritiskt för en kvinna som födde ett stort barn som fastnade med skuldran men tack och lov slutade det bra. Mina ögon var inte torra då kan jag säga!

Här är den allra första bilden på Eric då han fortfarande ligger på ”återupplivningsbordet”, ja så kallar jag det även om det säkert inte heter så. De räddade iaf livet på min son på det där bordet. Ett gäng hjältar var det som fanns där när det verkligen behövdes (sedan att han kanske aldrig hade blivit så dålig om de hade snittat mig tidigare, som jag vädjade om, är en annan historia…)

IMG_0359

Nog om det nu, jag har nog ett uppdämt behov av att skriva/prata av mig om detta egentligen och det ”ploppade” visst upp just ikväll 😉 , på min födelsedag som inte har firats vidare mycket. M åkte till Stockholm kl 6 imorse men barnen har sjungit, en massa folk har grattat (tack!) och så fick jag en fin present från en underbar vän/granne. Jag och barnen bakade också en citronkaka med chokladglasyr så vi fick något extra efter maten, det var gott!

Nu skall jag ta ett bad & läsa min Minette Waltersbok. Härligt!! Hoppas ni har en bra kväll ni med 🙂

Annonser

2 svar to “Inget jobb för mig..”

  1. **Wojtan** Says:

    Hej

    Jag lipar också som bara den varje gång jag ser sånt på TV.
    VI har bestämt oss för att det inte blir fler barn hos oss och det är någonstans en sorg. Av någon anledning vill jag gärna föda barn igen.
    Min äldsta är född med planerat snitt och den lilla i en jävlig förlossning.
    VIll så gärna föda ”normalt” igen för att göra det till något bättre än det jag upplevde, hur man nu skulle kunna garantera det!

    Kram på dig

  2. jezza Says:

    Åh jag får tårar i ögonen när jag läser ditt inlägg!
    Lipar oxå som en tok när jag ser sådana program ändå har jag ju påbörjat min långa resa mot min barnmorskeutbildning, det är min dröm och jag hoppas kunna stå klar om en 5-6 år iaf!!

    Det blir förmodligen inga fler barn här heller, jag har 2 friska barn och flera missfall i bagaget, jag tror inte jag skulle orka fler ggr, men längtan tror jag alltid kommer finnas kvar, men jag lärt mig att leva med den!

    Stor KRAM!!!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: